Rör inte min kompis
Säg nej till främlingsfientlighet och rasism!
Talespersoner
Tankar och åsikter
Hej!
Mitt namn är Theréz Tollstam. Jag är 21 år och tycker att ”Rör inte min kompis” är ett viktigt budskap. Jag skulle vilja fokusera på huruvida vi i Sveriges samhälle tar hand om de mest utsatta grupperna, indirekt utsatta så som de direkt utsatta. Vår kampanj handlar om att skydda personer mot våld, rasism, och intolerans. Vi är ett samhälle som skall arbeta tillsammans för att må bra, därför är det viktigt att vi behandlar alla människor med lika värde. Detta är grundstenen till ett välmående samhälle.
Det som berörs i denna kampanj är Brottsoffret (Viktimologi, det vill säga kunskapen/ läran om offret) då man först och främst belyser våld, rasism, diskriminering samt intolerans. För närvarande skriver jag på mitt examensarbete i Kriminologi som speglar Brottsofferersättning mellan Sverige och Danmark i media debatten, år 2005 ändrades Sveriges attityd gentemot synen på brottsoffer. Detta har en relevant spegling på samhället. Det torde vara att relevansen på hur vi behandlar våra ”offer” har ändrats, andledningen varför är dock inte efterforskad, det som är framkommet är att det behövs uppdagas.
För att ge en snabb inblick i den teoretiska sfären kan man tala om Viktimologins betydelse; läran om brottsoffer som omfattar bemötandet samt behandlingen av brottsoffer. Viktimologin har utvecklats hand i hand med kriminologin, t.ex. genom belysning av interaktionen mellan offer och gärningsman Viktimologin är ofta individinriktad samt fokuserar på brottsoffret som vanligen är en fysisk person som direkt utsätts för ett brott. Ämnet har en strukturell- samt politisk karaktär, ett aktörs- samt maktperspektiv som främst visar sig när frågorna utvidgas till att gälla olika gruppers utsatthet för brott.
Jag hoppas på att så många som möjligt är med och engagerar sig i denna kampanj, den berör inte enbart Dig själv, utan Dina nära och Dina Kära! STÖD ”Rör inte min kompis” NU!
Med Hoppfulla Förväntningar!
Theréz
Fackindelningen leder till fördomarna som leder till rasismen
Är man inte helt insatt i debatten blir man ofta förblindad av den rasism som finns i Sverige, inte minst i storstäderna, där mångfalden och bakgrunderna skiljer sig mer och mer från person till person men där rasistiska partier får fler och fler sympatisörer. Enligt mig är vår inlärda mekanism att dela in oss i ett vi och ett dom där det hela börjar.
I en tidning läste jag en dag den traditionsenliga krönikan. Journalistens text fick mig att sätta morgonkaffet i halsen.
”Våld och misshandel utgör en del av vardagen i många invandrarfamiljer”, och ”att en rektor sitter och säger att det är okej att invandrarbarn blir slagna hemma är horribelt” stod det i tidningen. Va? Jag förstår ingenting. Hela två gånger görs samma sjuka påstående. I vilken undersökning, forskning eller analys kan man finna detta? Inte nog med påståendena, har krönikan likt många andra, den generella uppfattningen som upprör mig mest. Invandrarfamiljer. Vem är invandrarfamiljen? Är den finsk, persiskt, turkisk, chilensk, amerikansk, tysk, spansk…Söker den asyl eller har den bott här sen 1986? Är mamman hjärnkirurg eller förtryckt? Listan på frågorna som ploppar upp i mitt huvud kan göras lång.
Nu räcker det! Den debatt som pågått, som i ärlighetens namn inte leder någonstans, måste få sitt slut. Om vi fortsätter göra en homogen grupp utifrån människors nya skapande av ett hem i Sverige kommer vi aldrig komma ifrån dagens strukturer. Sluta mena att invandrare är en grupp och svenskar en annan. Invandrarna, ”dom” är kriminella, flyktingar, söker asyl, är förtryckta och slår sina barn. Om en svensk, en del av det rådande ”vi:et” är kriminell, får bidrag från socialen eller slår sina barn är det av ren slump. Att invandrarna, ”dom:et” hand i hand har samma bakgrund, levnadssätt och förutsättningar. Medan svenskarna, ”vi:et” skiljer sig åt, individ till individ.
Så länge jag och resterande svenska medborgare förankrar den ständiga dubbelmoralen, att inte göra skillnad på människor, men samtidigt omedvetet dela upp människor i två fack, invandrare och svenskar, kommer vi aldrig luckra upp fördomarna och i längden – rasismen.
Vill Du göra ett oss? Ett oss, där problem, våld och kriminalitet finns, som måste bekämpas, men som inte har sin grund i den så kallade etniciteten? Som är hela samhällets ansvar att rätta till? Köp knappen. Med en tjuga, kan vi påbörja ett uppdaterat vi!
Sara Yazdanfar
Kämpa för rättvisa
Rör inte min kompis är en kampanj för att säga nej till våldet i samhället. Vi måste ständigt arbeta för att tolerans och inkluderande ideal är självklara.
De som uttrycker känslor och åsikter med våld tillhör en minoritet i världen, de som påverkas av våldet tillhör en majoritet. På ett eller annat sätt tvingas vi till slut hantera en våldssituation. Du kan själv råka illa ut, ha en vän eller familjemedlem som drabbas eller uppleva hur någon för dig okänd blir hotad på vägen hem.
Våldet i vårt lilla land blir grövre och öppnare och det infiltrerar fler och fler sammanhang. Vi märker detta och vi reagerar. Vi lanserar gärna kampanjer, köper knappar, demonstrerar och går med i grupper på Facebook. Vi aktiverar oss gärna i någon form. Detta är otroligt viktigt men det räcker inte. Rör inte min kompis är ett tydligt budskap och en bra kampanj, men det är inte ett mål i sig. Vi måste visa att vi bryr oss, men också att alla borde göra det!
Ha civilkurage, reagera på hot och orättvisor, vänd dig om på bussen. Låt knappen på bröstet bli en anledning till att säga ifrån, inte en ursäkt för att hålla tyst.
Människor gör ibland förkastliga saker och vi ska alltid reagera. Däremot ska vi inte göra det med samma metoder. Rasism och hot kan kanske inte kramas ihjäl, men än mindre slås sönder. Hatet växer när det bemöts med våld, våldet växer när det accepteras. Våldsverkarna i världen är i minoritet, men de ska aldrig glömmas bort. Ingen typ av våld ska vara accepterat i samhället!
Anders Lindell
Underskatta inte din förmåga att hjälpa
När en bekant till mig sitter på ett fullsatt pendeltåg beordrar två unga, rakade män en svarthårig, medelålders man att ställa sig upp och lämna över sin sittplats åt dem eftersom "svartskallar ska lyda". När den svarthårige mannen vägrar höjer de två männen sina knytnävar. Då ställer sig en passagerare i vagnen upp. Sedan en till, och en till. Efter ett par sekunder står alla passagerare i vagnen upp. Utan att vara direkt inblandade i konflikten visar de övriga passagerarna vilken sida de står på. Dramat slutar med att de två männen generat skyndar sig av vid nästa station.
När en människa blir illa behandlad ser vi för det mesta på för att vi inte känner oss inblandade eller för att vi inte känner att vi kan påverka situationen.
Man kan fråga sig om exempelvis en elev som går i samma klass som en mobbare och en mobbad är inblandad i mobbningen eller inte. Jag vill inte diskutera hur stort ansvar någon bär för en handling någon annan utför. Vad jag däremot vill peka på är möjligheten att göra någonting gott för en medmänniska.
Jag tror att vi tyvärr ofta underskattar vår förmåga att hjälpa varandra. Ibland kan det vara så oändligt mycket enklare än vad man tror. En sådan liten handling som att våga ta ställning och visa vad man står för kan betyda otroligt mycket. Därför bär jag "Rör Inte Min Kompis"-knappen. Gör du det också?
Simon Hedlin Larsson